Vi uppmanar författaren att förklara

Ska det vara så förbannat svårt att få lite lugn och ro?
Jag var och hälsade min florist på eftermiddagen, sju och en halv timme är väldigt lång tid utan henne och jag hade lite tid över innan jag skulle hämta upp dottern på förskolan.
När jag kommer in, glad och kärlekskrank, så tittar hon bara trött på mig.
- Är det bloggen igen? frågar jag.
Hon suckar bara, skakar på huvudet och går in på lagret.
- Vad är det nu då?
Men jag får inget svar. Jag går in efter henne och ställer frågan igen.
- Men kan du inte bara sluta skriva då? Du kanske tycker att det här är kul, men du försätter mig i en jävla fittsits hela tiden.
- Vad menar du?
- Min brorsa ringde, han var jävligt upprörd efter att han hade läst det senaste du skrev.
- Varför då?
- Han blev jävligt illa berörd för att han trodde att vi var på ett swingerparty, sa att jag borde veta bättre, att han skämdes över mig och att han skämdes ännu mer för att hela världen nu kan läsa att hans lillasyster är en swinger. Fattar du hur jävla jobbigt det här är?
- Men vi är ju inte såna.
- Nej, men fattar du hur allt framstår?
- Det är väl för fan deras problem om de bara läser in sånt som de vill se. Ska jag behöva springa runt och tala om för alla hur den här gamla gubbtjyven fungerar? Ska jag skriva en manual? 
"Att förstå JSH - antiförfattare, finölspoet, gubbtjyv och crustpappa"? Det vore ju för sorgligt om en blogginnovatör skulle behöva förklara varför han faktiskt har stimulerande, roande och spännande innehåll istället för att berätta om prostatabesvär, gråa hår och livet som småbarnspappa i en brinnande förort.

Hon bad mig lugna mig ett tag framöver, åtminstone med att blanda in henne och hennes vänner. Jag sa att jag skulle tänka på det och lämnade butiken, mindre glad och fortfarande kärlekskrank.

På Drottninggatan springer jag på han skådisen, som inte hade någon tolerans, var livvakt och tappade badbyxorna i den tredje vågen.
- Johan! säger han med munnen full med pulvermos och sträcker fram ena handen som är alldeles kletig av räksallad från tunnbrödrullen som han flyttar över till andra.
Jag skakar motvilligt hans hand och torkar av mig i smyg på hans kavajrygg när jag ger honom en ryggdunk.
- Hur är läget?
- Jotack, svarar jag, jag har det lite hett om öronen just nu. Men är man en principiell provokatör och verklighetsförvanskare som mig så får man ju ta det ibland.
- Aha, haha, jaha, är det bloggen nu igen?
- Jo, ibland undrar jag om jag ska fortsätta. Jag vill ju liksom inte försätta människor jag bryr mig om i obekväma situationer, men kan jag hjälpa att jag lever som jag gör? Skiten slutar ju inte överfalla mig.
- Du vet ju vad hela Författarsverige tycker. De vill helst att du lägger ner, i och med att ingen behöver betala för att läsa din skit så är det ingen som vill betala för att läsa svenska kvalitetsdeckare heller.
- Svenska kvalitetsdeckare? Finns det en enda svensk kvalitetsdeckare?
Han surnar till över att jag pissar på hans kända vänner som gärna skulle vilja skriva ett manus med en huvudroll åt honom där han får skådespela jävligt risigt men åtminstone skjuta med vapen och visa kuken i någon lökig sexscen. Han gör en oartig gest och går snabbt därifrån medan han trycker i sig resten av tunnbrödrullen.

Framme vid Sergels Torg ser jag levande statyer som går runt och tigger pengar, det verkar som om alla måste kliva ur sina trygghetszoner i dessa tider...

På tunnelbanan är det trångt, det sitter ett gäng och trycker i sig Bullens Pilsnerkorv direkt från burken och lyssnar på finsk tango i en mobiltelefon. Det blir Finlandsfärjestämning och folk börjar knäcka fulöl ur sina fredagsgodispåsar medan barnen rullar ihop allas strumpor och försöker göra ett bollhav i tågvagnen.
Jag trycker i mina hörlurar och lyssnar på en ljudbok om tystnad, så tangon och dekadensen överröstar ändå.

När dottern och jag kommit hem och jag äntligen känner mig någorlunda oavslappnad då börjas det igen. Skådisen har ringt runt till alla han känner, hela Mediasverige är förbannat på mig för att jag har mage att pissa på den svenska deckarromanen, så utanför huset har de anordnat en demonstration. Folk har plakat där det står: "JSH är en fitta!", "JSH ut ur Sverige!", "Bojkotta  bloggbögen!", "Landsförrädare!", "All makt åt den svenska kändiseliten!", "Länge leve den svenska deckarromanen - död åt JSH!" och "Vem fan är du?".
Nu har de stått därnere i fem timmar och tjoat. På den tiden har jag skrivit en deckarroman i klass med vilken som helst av deras och dessutom lagat middag, badat dottern, nattat henne, ätit lite glass och druckit en öl...