måndag 16 februari 2015

En glasbur för ett djur

"Livet är till för att levas" säger vissa, "livet är en fest" tycker andra. Livet ska väl för helvete bara genomlidas anser jag.
Men muntrare än så är man kanske inte när man inom loppet av tre veckor haft inbrott, tappat två kilo i vikt på grund av ångest, helt bytt riktning i livet och hatar det, har tre kronor på kontot och står utan snus. 
Jag är så bitter över min tillvaro att jag sluddrar när jag skriver detta. Jag sover inte, jag äter för lite, jag vill dricka för mycket och huden och håret bara grånar. Jag ser tydligen så jävla sliten ut nuförtiden så att när jag parkerat mig på en bänk med en take away-kaffe i handen snabbt tjänar femtio spänn, men kan sen inte njuta av kaffet. Jag levererade blommor för några dagar sedan. När jag ringde på dörren hörde jag familjens dotter springa till dörren och märkte att hon tittade ut genom kikhålet.
Genom dörren hörde jag henne skrika inåt i lägenheten:
"Mom, I think it's a beggar outside!"
Ni kan föreställa er hur pigg och fräsch jag ser ut nu för tiden.
Och patetisk som man är bränner jag de få pengarna jag skramlar ihop på smycken till floristen för att göra henne glad, men hennes tjejkompisar som inte tigger ihop matpengar blåser mig på uppskattningen genom att ge henne dyrare saker innan jag hunnit komma med mina blygsamma gåvor.
Jag har inte råd att köpa busskort, så jag är så illa tvungen att agera chaufför, bud och fylletaxi på beställning när det behagar kvinnan i mitt liv.
Förra veckan fick jag sitta hemma nykter på lördagen när hon skulle ut och kröka ner utbytesstudenter från Rivieran.
- Du har ändå inte råd att köpa öl och kan inte göra något vettigt eftersom du är så satans bitter hela tiden, så du kan lika gärna sitta hemma nykter och vänta på att jag vill åka hem, sa hon.
Som en hund lydde jag, men övervägde att bita den hand som födde mig och sänka en halv flaska sprit hemma och somna på soffan.
På grund av all denna bilkörning så har jag utvecklat en road rage som inte är av denna värld.
Jag körde på en cyklist igår, helt och hållet med flit. Hon vinglade fram och tillbaka, trodde inte att högerregel eller trafikljus gällde även henne och såg så satans uppnosigt atletisk ut att jag prejade henne av vägen, in i en container.
Jag fick lite dåligt samvete senare under dagen men dövade det genom att mata de hemlösa i en helt annan del av staden. Jag hade inte annat än min egen svartsinnessoppa att bjuda på, så nu är de hemlösa i söderort lika jävliga som jag.