Och ingen av dem visste att de var robotar

Det är fyra män som följer efter mig.
Vart jag än går så ser jag dem strategiskt utplacerade i barnvagnar, telefonstolpar, papperskorgar eller återvinningstunnor. De åker samma buss eller tunnelbana som jag varje dag. Står i damkappor, damasker och sombreros i någon bankomatkö och försöker smälta in.
Jag konfronterade den äldste av dem när vi av en händelse krockade då jag var på väg ut ur provrummet på Ica och han med anteckningsblock, kikare och lösnäsa var på väg in.
Jag har nyligen utsett Ica Basic-förklädet till årets galautstyrsel och provade ut det mest extravanganta inför nobelmiddagen som jag aldrig kommer att bli bjuden på, och blir jag bjuden så tackar jag naturligtvis nej, jag vill ju inte sitta och frottera med sådant löst folk och sorgliga stackare.
- "Vem är ni?" hojtade jag högt och drog honom i lösnäsan.
- "Vad menar ni? Jag är en helt vanlig överklass-af-Svenssonsopa, jag handlar tångkaviar i smyg på Ica och stoppar den i dyra glasburkar hemma, så jag inte får stryk av min bortskämda fru när vi har gäster, som jag i alla fall inte tycker om, men träffar och ljuger om mitt liv för varannan vecka!"
- "Ni förföljer mig, tro inte att jag inte känner igen den där sombreron och lösnäsan!" sa jag.
- "Varför skulle jag förfölja er? Det var det fräckaste, och från en simpel arbetare och ensamstående pappa, ni ska veta er plats era as! Komma här och ifrågasätta oss av högre klass!"
- "Försök inte ditt svin, jag vet nog vad du och dina kumpaner är ute efter! Ni försöker samla information så ni kan utpressa mig, jag har nog sett hur ni smyger runt i buskarna och fotograferar mig när jag har dambesök och drar igenom kama sutra i vardagsrummet!"
- "Varför skulle vi utpressa er, vad skulle en sån som du ha som sådana som vi vill ha?"
- "Haha, jag ser på dig hur mycket du vill åt det jag har! Självförakt, bitterhet, misantropi, en oförmåga att nöja mig, ambition, motiviation, skaparkraft, ordflöde, integritet, stabil skäggväxt och en dra-åt-helvete-attityd som ni aldrig fick lära er, eftersom ni uppfostrades till att först knulla hembiträdet och sedan sparka henne!"
Jag såg att hembiträdeskommentaren slog an precis rätt och hans ögon tårades medan han tänkte på någon stackars polack som familjen utsåg till strykhund och som, efter att alla manliga familjemedlemmar tvingat sig på henne, fick gå och ställa sig utanför någon container för att få skjuts hem utan en krona på fickan men med två blåtiror.
Jag mordstirrade in i hans ögon, visade tänder och började skälla, nafsar efter hans händer och reser raggare omrking mig, som med träskorna och skinnpajen i högsta hugg är redo att kamma sig och få ordning på det här.
Han småspringer nerför gången medan han fumligt stoppar fickorna fulla med blockchoklad, rödbetssallad, tonfisk i olja och risiga svenskars självbiografier, som ingen i alla fall kommer ihåg att de läst eller vem boken faktiskt handlade om eller om den ens var baserad på verkliga händelser.
- "Hälsa dina jävla klåparkollegor att jag är redo, jag ska köpa armborst och blompinnar i eftermiddag! Jag är jävligt redo! Ser jag er nedanför balkongen igen så sätter jag blompinnepilar genom testiklarna på er alla fyra, alla åtta av dem!"