Sånger om kärlek och hat

"Just take a look at your body now,
there's nothing much to save
and a bitter voice in the mirror cries,
'Hey, Prince, you need a shave'"

Jag säger till chefen att jag är sjuk och måste gå hem. Han frågar vad det är för fel på mig och jag hävdar att det är växtvärk i skägget, det är tufft såhär några dagar efter en rejäl trimning. Han ställer sig tvivlande så jag provar med penis avund, men det går inte heller hem. Jag skriker att jag har fått galna kosjukan, råmar, hoppar runt på alla fyra och tuggar fradga, försöker betäcka mina kollegor och tjurfäktas med städerskans röda tröja. Han klappar mig på huvudet och säger att jag kan ta ledigt resten av dagen.
På tunnelbanan försöker jag fokusera hela min energi på odla skägget tillbaka till söndagslängden, så jag passar in bland öststatarna och nybyggarna som åker med mig mot nya och okända mål. Hela familjer, flickor i hättor och pojkar i filtkortbyxor, som alla sjunger slaviska sånger om att knulla borgarbrackor med lysmaskar.

"Now if you can manage to get
your trembling fingers to behave,
why don't you try unwrapping
a stainless steel razor blade?
That's right, it's come to this" 

Vid Medborgarplatsens tunnelbaneuppgång sitter en samling livsnjutare och delar på en flaska Bailey's, alla ser glada och nöjda ut med tillvaron och kylan biter inte på dem som på oss övriga. Det är fint med riktigt sunt folk.

Utanför Scandic står Watain-Erik och röker i en alldeles för stor skinnjacka. Jag ställer mig bredvid honom och stirrar in i hans öra, blåser lite lätt och viskar illa valda bibelcitat.

- "Vad fan gör du, människosmuts!?" skriker han och tar upp en vässad smörkniv.

- "To Hell With The Devil!" skriker jag, gör kors i taket-tecknet och springer mot Götgatsbacken.

Han springer efter och hugger i luften med träkniven, nu är goda råd dyra och jag glömde plånboken hemma, så jag får lösa det in natura. Tar fram läsglasögon, lös-icke-skägg-haka och någon annans pannacottamönstrade pikémössa från Ben & Jerrys och sätter mig med livsnjutarna vid tunnelbanan.

Han går förbi, men känner inte igen mig när jag igenkännande skrattar falskt åt Benke som kallar Cilla för "ditt gamla luder" när hon inte vill bjuda honom på cigg och ett nyp i pissoarholken.

Cilla lackar och tar ut det på mig: "Klä dig inte i de där trasorna för mig, jag vet att du inte är fattig!" skriker hon och hugger efter mig med katetern.

"I'm just a station on your way  

I know I'm not your lover"

Jag träffar en kvinna på gatan och talar om för henne att jag vill spendera resten av mitt liv med hennes fötter under mina armar, så hon aldrig ska frysa om tårna. Hon stannar inte ens, hon fortsätter stapplande framåt, jag springer efter, steppar runt henne, springer före och riverdancar i trappuppgångar, visar mig på styva linan, ramlar av och får börja om igen. Jag säger att hennes hår är som en kokong som jag vill vara omsluten av, hennes ögon som vilda eldar som jag aldrig skulle släcka, hennes läppar som bär man inte kan få nog av och hennes skinkor som världens mest välformade och släta bondbröd. Hon tar mig inte på allvar, men det gör inte jag heller. Jag vet bättre och den här kvinnan är alldeles för tokig för mig, hon har ju gasmask, nedhasade nylonstrumpor, omaka skor och luktar rå korv.

"I thought you were a racing man,
ah, but you couldn't take the pace.
That's a funeral in the mirror
and it's stopping at your face" 

Hemma sitter jag och målar självporträtt i mörker för att slippa se mitt ansikte. Det är en kyrkogård med ytligt begravda minnen och sömnbrist. Jag försöker skriva något, men det blir pannkaka av allt och jag har utvecklat laktosintolerans under dagen. Läser igenom dagens iakttagelser som jag ska försöka använda till skrivandet:
"Kvinna i skinnbyxor, är det kul eller bara jävligt dålig smak?"
"Man som inte vet vad han druckit för öl för två dagar sedan, men vill ha just den."
"Äldre man smaskar när bartendern häller upp hans trea Famous Grouse"
"Watains numera icke-vara som Black Metal-band, är det Black Power Metal? Nej, för det låter som politisk metal för svartas rättigheter. Black Heavy Metal låter också som om det bara speglar medlemmarnas budskap eller hudfärg... 

Hur låter en James Brown och Manowar-duett? Hail and Kill in Papa's Brand New Bag? Say It Loud, I'm Black Wind, Fire and Steel?"

I någon annans handstil står det:

"Det är dags att åka hem, sluta upp med dumheterna och gå och lägg dig, det räcker nu."