Må vattnet ge mig liv, rena mig med elden

"It's hard to hold the hand of anyone
who is reaching for the sky just to surrender"

Jag har gömt mig i packen. Klättrat upp i hyllsystemet, in i en kartong och tejpat igen den inifrån.
Innan jag gjorde det så laddade jag CD-växlaren med Maranatha, Born Pregnant och Asceticists, har kontrollen i fickan, slet loss alla knapparna och volymratten så ingen kan stänga av, gaffade ihop kontakterna med 8 rullar tejp och svetsade ihop proppskåpet. För att stänga av musiken nu måste de kapa strömmen i hela byggnaden, vilket innebär att ingen heller kommer ut eftersom larm-/dörrsystemet är elektroniskt.
Jag namnger min cell Al-Q'audio och gör en turban av toalettpapper innan jag spelar in en video där jag kräver att alla hierarkier i hela världen ska avskaffas och att min dotter, och alla andras döttrar, ska ha samma chans i livet som alla kukförsedda, utan att hon ska behöva byta kön, vilket hon självklart får göra hur mycket och ofta hon vill, så länge som hon informerar mig om vilket namn som ska stå på presenter och julklappar i god tid, för att undvika dålig stämning.
Om inte mina krav uppfylls, då kommer jag aldrig att sluta, jag kommer att vara den första i historien som blir lika gammal som den icke-existerande bibliska Adam och terrorisera världen med skev musik, idiotiska texter och risig attityd i 900 år till!
Jag lägger upp videon på intranätet, internet och postar en DVD till Statliga Arkivet För Ljud- och Bildproduktion. Nu är det bara att vänta...

"The Cops Are On Our Tail But That's All Right
We Won't Pull Over And That's It
Fuck You!"

Säpo kom och tvingade ut mig ur lådan, Säpo den finska vaktmästaren, som ändrade stavningen på sitt namn en gång på skämt när han var hög på livet och receptbelagda tabletter. Hur han fick igenom det vet jag inte, men de har väl samma fredagsnöje på Skatteverket som han har hemma i Högdalen.

"You're off your head, you look like a corpse

Milk-white face like the saddest moon"

Han signalerar åt mig när jag går förbi. Jag tar ut en hörlur och böjer mig ned mot honom där han sitter uppkrupen i hörnet på bänken på perrongen.

- "Får jag fråga dig en sak?"

- "Absolut" svarar jag.

- "Hur ser jag ut?"

- "Som en ökenriddare på väg hem efter en förlust!" säger jag inte.

- "Ser jag full ut? Jag har druckit Absolut Vodka idag. Så hur ser jag ut?"

- "Du ser lite sliten ut." ljuger jag, han ser rent ut sagt förjävlig ut.

- "Tack!" säger han.

- "Ingenting att tacka för, skriv det på en post-it och fäst den bredvid spegeln!" säger jag inte heller.

"Come Drink With The Vegas Stars Tonight
We'll Find You In The Bowels Of The Beast"

Jag är på det där jävla hipsterstället igen. Ja, det är en bra konsertlokal, jag tycker om dess litenhet, arenorna har aldrig varit något för mig. Men, ja, usch... Jag går runt med sur min och sura uppstötningar som rinner längs hakan och ger mitt skägg en glänsande erotisk skimmer, andra skimrar av kristallerna som de stoppar i pipan eller snön som de drar in i näsan.
- "De låter lite som Birthday Party" säger någon övervintrad postpunkargubbe med Hitlermustasch om förbandet. Jag hugger direkt.
- "I helvete att de gör! NEJ! Hör jag dig säga något så urbota korkat igen så sliter jag näsringen av dig! Har de Mick Harveys eller Phill Calverts epileptiska trumspel? NEJ! Har de Tracy Pews funkiga skrevrullarbasgångar? NEJ! Rowland Howards gnissel, kromatik, noiseromantik eller MXR/Twin Reverb-analitet? NEJ! Behöver jag fortsätta? NEJ!" Jag tömmer min öl i skrevet på honom och går till baren där jag skamlöst flirtar med den manlige bartender för att få rabatt på den äckliga ölen, jag vet att jag inte har någon chans på den kvinnliga, jag är inte en jugoslavisk dörrvakt.

"Louie Louie, me gotta go now"

(Veckan har lett till en tre ganska förbryllande och sorgliga insikter.

1. Det är en distinktion mellan sexlust och sexdrift och jag har ingen sexdrift. Lusten är det inget fel på, jag skulle gärna ligga lite, men jag har vare sig jakt- eller tävlingsinstinkt, ingen drift, spelar inte min förväntade eller tilldelade roll  i det sociala spelet eller gör något alls. Jag står där jag står. Om någon vill något så kan hon komma fram och säg något för helvete, jag tänker inte springa runt och hålla på, jag kan komma med artiga/skamlösa förslag, men jag lägger inte särskilt mycket krut eller kuk bakom.

2.Min papparoll är den enda som jag känner mig stabil i och säker på, när min dotter inte är hos mig så är världen jävligt mycket mer grå, tråkig och ensam, som ett Roy Andersson-manus filmat av Lasse Hallström.

3. Jag kan relatera alldeles för mycket till en 42-årig skild ståuppkomiker och tvåbarnsfar, det håller inte.)

"I think she looks like a nice vamp
Looking for love in a trashcan"

 Hon söker mig med blicken hela tiden, dansar och söker ögonkontakt, tittar åt mitt håll, viskar i kompisens öra och skrattar högt, tittar åt mitt håll, men jag är inte mottaglig, jag är bara less, vill du något så morska upp dig och kom hit då för fan, här har du en grinig och bitter förtidspensionär som överväger att åka hem och äta en kanelbulle efter konserten, inte någon grym dude med kuken som vapen. Jag känner mig snarare som en papperskorg, korrugerad på utsidan, men tom på insidan och fylld med andras skit, där jag stillsamt står och tittar på en kille, som inte har någon taktkänsla överhuvudtaget, dansa till musiken. Det är lika bra att åka hem direkt efter sista låten, gråtrunka, sova dåligt och slänga på Black Mamba-vinylen till morgonkaffet. Men till hemresan behöver jag något annat.

 "Lord of the End
The God of Love
Redeem our souls
Lord Satan, to you"

Jag insåg direkt när hennes röst svävade genom lokalen nån gång förra året eller året innan dess att jag ville gifta mig med den. Så jag har skickat ett parfymerat brev om dagen, skrivet i blod förstås, till Jex Thoth, där jag deklarerar mitt hjärtas kärlek och min privatekonomi. Båda två är dock konkurshotade, så jag har inte mycket att erbjuda. Med tiden har dock breven ändrat karaktär, eftersom jag varken får svar eller bra blodvärden av mitt fanatiska författande.
"Dear Jex,
I'm writing to you for the last time, but this isn't a suicide note. 
I'm just going to die if I continue to write you, literally, since I'm writing in blood and don't have much left. After all I'm writing you 10-15 pages daily, in bold letters.
I would like to ask you one last time  to marry me and come stay with me. I live in a suburb of Stockholm with bad falafel, I have neighbours who knocks on my door in the middle of the night, wearing nothing but underwear, I have good personal hygene and an excellent taste in music. I would like to hear your voice on a daily basis. It's like the sound of love and death, sex and despair, promises and nothingness, soothing and haunting. You don't even have to be nice, just sing Sabbath Assembly-songs to me every night when I go to bed and I'll give you what is left of my heart.
Yours, always, JSH"
Efter att ha undertecknat och gjort ett läppavtryck kollapsar jag och drömmer om flygande, starka kvinnor i slängkappor.