Du blir gladare med lägre krav

Jaha, det var ju frukstansvärt kul. Dagen blev inte bättre av att Stockholms Universitet skickade över två doktorander för att tala mig till rätta.
- "Vi har gått igenom dina meriter och vi tycker att du saknar lite." säger den ena.
- "Vad?" frågar jag med fullgoda skäl och tjurigt.
- "Mjo, en sympatisk inställning, trovärdighet som medlem av den mänskliga arten och ett glatt humör!" säger den andra.
- "Ja, det är ju förbannat lätt att bibehålla ett glatt humör när man ständigt blir duschad i piss. Vad behöver jag göra då?"
- "Vi ser gärna att du söker en fortsättningskurs, läser Religionshistoria II i vår och så får du kanske skriva kandidaten nästa höst, om du uppför dig!"
- "Uppför mig? Är jag inte alltid artig, trevlig och genuint skeptisk?"
- "Du får ett halvår på dig att bevisa dig värdig, din grinige fan!" den första doktoranden, som ser ut som Gérard Depardieu i rollen som Cyrano de Bergerac, surnar väl till över att behöva besöka mig härute i norrort, rimmar illa med hans föreställning om att leva sitt liv på söder och endast befinna sig på andra sidan stan när han bedriver akademiska studier.
- "Jaja, det är väl så det måste bli" säger jag och tänker på hörsalar, seminarier och terrarier, "men om det blir någon obligatorisk jävla insparkskväll med mikrad ärtsoppa och dålig öl, då vete fan om jag kommer!"
- "Oroa dig inte, det är egentligen ingen som vill ha dig där i alla fall, vi vill bara se om du klarar ytterligare motgångar och att föra dig i det sociala rummet igen. Vi har studerat dig de senaste månaderna, vi visste att det skulle bli såhär med Umeå Universitet, vi är ju SU, vi vet allt, det är vi som formar morgondagens riksdagsdeltagare."
En kall Kåre kommer förbi i pälsmössa och plockar upp doktoranderna med hundsläde, trots avsaknaden av snö. Stackars djur som måste släpa den skiten.

Jag ser ut som om jag fått ett slag i ansiktet, besvikelsen är rätt rejäl. Men jag börjar fundera och inser att en termins studier på universitetet kan vara en investering ändå. Det är heltidsstudier, så ekonomin blir rätt okej, det blir inte lika kritiskt att behöva jobba och jag får utökad och mer grundläggande kompetens inom ämnet. Utöver de intellektuella och ekonomiska fördelarna med en termins helfartsstudier med föreläsningar och, säkerligen, seminarier, finns fördelen att jag blir tvingad ut i världen igen. Jag är en sån grinig och instängd gammal huskatt just nu, så jag faktiskt blir på dåligt humör när jag lämnar lägenheten, jag trivs inte därute bland er. Jag ser inte det nödvändiga eller roliga i er värld. Jag trivs bäst hemma med en bra vinyl, en god öl och dosa snus. Har jag även en sovande dotter i rummet bredvid, ja då är min lycka gjord, jag har musik, öl, nikotin och min dotter, varför skulle jag ge mig ut bland er då? Men det blir ju inte hållbart i längden, "home is where the hatred is" som Anita Lane sjöng och jag är duktig på att så människoförakt i mina balkonglådor och låta det bli helt vildvuxet. Så, ja, jag kanske behöver riva några mentala murar och titta ut då och då, innan jag verkligen blir en instängd och grinig jävla gubbtjyv som odlar skägg, misantropi och bitterhet och vägrar ansa något.
Sen kan ju universitetsbesök vara en investering i mitt sexliv. Man kanske kan få panga på någon pastorsdotter som har frikyrkliga ambitioner och vill starta en egen religion, då kan jag vara hennes djävul, inleda henne i frestelse och sen casha in på hennes följare.