Älskar du mig?

- "Var det bra så?" undrar kassörskan.
- "Nej, jag skulle gärna få mitt kvitto och ditt nummer." säger jag inte, utan hummar bara, och svär tyst åt mig själv i halsduken.
Så kan det gå, som Vonnegut skrev flera gånger om.
Jag sätter mig i bilen igen och vrider upp stereon, falsksjunger tillsammans med gamle gode Sankt Nick:
"All things move toward their end
I knew before I met her that I would lose her"
Kanske relaterar jag fel, men jag vet redan att det i slutändan inte kommer att hålla, om jag skulle träffa någon alltså, och det här med "tills döden skiljer oss åt" kan ju vara den största hitte-pågrejen någonsin, såvida man inte försätter sig i någon form av shotgun-weddingsituation. Men då kanske man kan lyckas bli stenad till döds av den framtida frugans rabiata V75-farsa som snedtänder på Skåne Akvavit vid Midsommar och börjar hiva grus mot en för att man inte dricker nubbe.
- "Vadå inte dricka nubbe? Vem fan är du?" skriker han rakt över bordet. Blänger hotfullt och låter hovmästarsåsen rinna i mungipan.
- "Pappa, lugna ner dig, tänk på ditt höga blodtryck!" ropar min framtida fru från hängmattan, där hon redan halvdäckat eftersom att hon inte kan säga emot sin pappa, fast hon är en 38-årig kvinna, och har dragit i sig för många välkomstsnapsar på nervös, fastande mage.
- "Vadå lugna ner mig? Din jävla fjant till man vägrar snapsen!"
Jag har svårt att höra vad han säger för jag kan bara koncentrera mig på dillresterna mellan hans amalgamtänder och känner lukten av ruttnande fisk omkring mig.
- "Vem fan är det du har gift dig med? Vägrar sätta sin fot i kyrkan såvida det inte är en begravning, och har alltså struntat i att komma på sin nya familjs dop, konfirmationer och bröllop, han har inga pengar, äter inte kött, är petig med osten, dricker inte vin, skriver massa jävla smörja, spelar i ett band som ingen känner till och nu vägrar han snapsen på självaste Midsommar. Det är fan så man smäller av."
Ja, ungefär så va. Sen så åker vi hem och hon är sur på mig, för att hennes farsa inte kan hantera spriten och skäller på oss båda. Egentligen är hon sur på sig själv för att hon inte har frigjort sig tillräckligt mycket från sin pappa, men det erkänner hon inte utan tycker att allt är mitt fel.
- "Du kan väl bjuda till lite ibland, du vet ju hur pappa är."
- "Men vadå bjuda till, åkte jag inte med? Var jag inte artig, trevlig och väluppfostrad, tackade och bockade, hjälpte till med att laga mat, dukade fram och av, hjälpte din mamma med disken och pratade fotboll med din brorsa? Om jag skulle bjuda till mer skulle jag behöva ligga med dem allihop, nog för att din mamma ser ovanligt bra ut för att vara 60, men din farsa och brorsa är inte riktigt min typ av kön."
Hon flippar ur för att jag, enligt henne, säger att jag vill ligga med hennes mamma och så låser hon in sig på toaletten i 48 dagar och skickar ut skilsmässopapper under dörren. Fan vet hur hon fick in dem på toaletten? Hon kanske hade dem gömda i vattencisternen till muggen, för säkerhetsskull. Hon visste kanske också att det i slutändan inte skulle fungera.
Jaja, som ni ser, jag och Nick är helt överens, jag vet redan innan jag träffar henne att jag kommer att förlora henne.