Kärlek som mordbrand

Jaha, det där slog bakut värre än vad jag hade kunnat förutspå.
Min kära florist ringde upp mig igår och skällde ut mig efter noter. Det fanns ingen möjlighet för mig att förklara mig.
- Hur fan kan du skriva sådär? Är du helt jävla dum i huvudet?
- Men lugna ner dig, det var bara ett skämt.
- Hur fan ska jag kunna lugna ner mig? Du målar ju upp mig som värsta fittan! Du överdriver, ljuger och hittar på. Jag fattar fan inte hur jag kunde gå med på att bli tillsammans med dig. Inte nog med att du är helt skev i huvudet, du ljuger om mig för hela världen också!
- Sötnos, förlåt, jag trodde du förstod att det var på det här sättet jag skrev?
- Men du ljuger ju bara, nu berättar du vad som faktiskt hände, annars kör jag in blompinnar i urinröret på dig!
Jag lovade att göra det hon bad mig om.

Vi hade inte kommit längre än till Solna innan hon upptäckte att hon hade glömt sin mobil. Så vi fick vända tillbaka och hämta den i hennes butik.
Vi pratade faktiskt med varandra lite då och då i bilen, när hon inte löste korsord eller spelade spel på sin telefon.
Vi cirkulerade inte Mora i fyra timmar, vi körde bara en 20-30 minuter åt fel håll när vi kört genom Mora.
Torsdagskvällen var ingen katastrof överhuvudtaget. Det var jättemysigt att komma fram och vi öppnade varsin öl och satte oss och degade i soffan en bra stund på kvällen innan vi lade oss.
Det var på fredagen det sket sig...

Jag som har haft sömnproblem sedan 1999 vaknade alldeles för tidigt och kunde inte somna om, så jag gick upp och kokade kaffe åt mig, satt en stund och läste om Gush Emunim och meckade ihop en frukost åt oss innan jag gick upp och väckte henne försiktigt.
- God morgon, jag har gjort frukost.
- Men vad i helvete, jag sover. Kan du inte sköta dig själv i några timmar. Det här skulle vara semester, jag vill fan inte behöva känna mig tvingad att gå upp och hålla dig i handen då!
Tre timmar senare kommer hon ner och gnäller över att äggen och kaffet har kallnat...
Jag vet att hon är överarbetad, så jag släpper det.
Vi åker in till Mora och gör stan på 7 minuter, eftersom det inte finns något att se, sen provianterar vi på Ica och åker tillbaka till stugan.
På fredagskvällen pratar vi om att se en film och jag hade tagit med mig ett gäng, i förebyggande syfte, om samtalsämnena skulle ta slut.
Vi enas om att vi ska se Thriller, den gamla svenska hämndfilmen från 1974. Jag hade pratat om den tidigare, hon hade hört om den tidigare från andra och sett bilder ifrån den, men inte sett den, så det blev den vi såg.
Det var här det sket sig.
Hon blev så illa berörd så hon hyperventilerade. Hon hade inte förväntat sig att den skulle vara den filmen som den är. När filmen väl var slut då hade hon inte sagt ett ord eller rört sig på nära en timme. Jag försökte lägga armen om henne, men hon slog bort den.
Hon tittade mig i ögonen. Jag såg tillbaka.
Sen spottade hon mig i ansiktet och gick ut och kedjerökte på trappan i två timmar medan jag satt med skuldkänslor och en finöl i soffan.
När hon väl kom in tittade hon inte åt mitt håll, gick upp på övervåningen, gjorde sig i ordning, stängde och låste sovrumsdörren och lade sig för att sova.
Jag fick sova på soffan.

På lördagsmorgonen kom hon ner och örfilade mig så jag vaknade, slängde bilnycklarna på mig och pekade mot dörren, där hon redan packat ihop mina grejer i systemetkassar med trasiga handtag.
På ytterdörren satt en lapp där det stod:
"Du får sova i bilen tills vi åker hem imorgon, jag vill ha min semester, men jag vill inte längre spendera den med dig. I en av påsarna finns ett paket näsdukar för toalettbesök och jag har ställt ut en hink i garaget, det finns lite nötter någon annanstans och ett par skivor knäckebröd, vatten finns i sjön. Kom inte in i huset!"

Nu när jag är hemma kan jag känna att jag faktiskt kunde ha valt en annan film att ta med mig på en romantisk minisemester...