I fredags var jag och fyllde i en tatuering. Färgen hade fäst lite halvdant här och där, så jag kontaktade min tatuerare och åkte dit på eftermiddagen för att få den fixad.
Min florist hade sedan ett par månader tillbaka skojat om att jag skulle tatuera in hennes namn i ägandeform, så jag skulle bli boskapsmärkt. Jag tror att hon efter den senaste tidens märkliga händelser behövde förvissa sig om att alla andra ska hålla sig borta från hennes egendom.
Jag fick då den briljanta idén, efter jag var färdig med tatueringen, att låta tatueraren skriva hennes namn på mig med en penna och få det att se ut som en tatuering.
Det blev riktigt bra, halvlökigt, överdimensionerat och extremt tydligt. Vi fnissade som skolflickor när han slutligen fotograferade verket och sen skickade jag bilden som ett meddelande till min kära florist och lade till texten "nu är jag färdig, ska jag komma ner till dig eller ska vi mötas här?" följt av tre hjärtan.
4 sekunder efter att meddelandet har gått iväg ringer hon upp.
- Hej sötnos, säger jag.
- Du är ju för fan helt jävla sjuk i huvudet! Vad fan har du gjort? Är du helt jävla efterbliven? Jävla kukhuvud! Fattar du inte att jag bara skojade! Av alla dumma kukar därute så tar du nog fan priset! Hur i helvete kan du vara så jävla dum så du gör sådär?
Hon fortsätter att kasta glåpord över mig i någon minut eller så, sen bryter hon ihop och tonen förändras helt och hållet.
- Det där är det finaste någon någonsin gjort för mig... Du är så jävla gullig så jag dör Johan. Du har ingen aning om hur mycket det där betyder för mig. Nu förstår jag att jag verkligen betyder något för dig.
Jag drabbas av panik av bibliska proportioner. Att bli utskälld för ett misslyckat skämt kunde jag ta, men vad i helvete skulle jag göra nu? Hon trodde att jag hade tatuerat in hennes namn, vilket jag inte hade gjort. Nu blev jag istället tvungen att erkänna att det var ett skämt.
- Fy fan vilket jävla svin du är! Hur fan tror du att det får mig att känna mig? Det där är nog det vidrigaste någon gjort mot mig ditt jävla as. Fy fan. Du kan åka raka vägen hem, jag vill inte se dig idag.
Efter att ha tagit emot en halvtimmes verbala attacker, bett om ursäkt 99 gånger, lovat att jag skulle laga middag, städa hennes lägenhet, tvätta hennes tvätt, massera henne i 4 timmar och bjuda henne på en romantisk weekend till Bangladesh så lugnade hon ner sig och jag fick lov att följa med henne hem i alla fall.
Ibland är man inte alltid så rolig som man tror.
måndag 17 juni 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men lilla mor tog det på allvar och trodde att nu rackarnas är det på riktigt....Men lite lättad blev jag nog när jag fick veta att det skulle gå bort i tvätten :-)
SvaraRadera